I fredags kväll under Tessan och Elises tjejmiddag började min röst att svika mig. Lör mrn när min chef sa godmorgon fick jag fram "pip". Jag fick anstränga mig till det yttersta för att göra mig förstådd igår och idag. Folk tittar lite underligt på en men på jobb behöver de ju min hjälp och måste lyssna, medan de som inte behöver min hjälp retas. "Va sa du, va sa du"! Min röst är borta!

Msn:a med Suzz och undra om jag kunde blanda ner den där honungen alla snackar om i varm oboy, socker på socker är liksom min grej. Te och så smakar bara förpestat vatten och nu sitter jag här med mitt honungsvatten eftersom mjölken var slut. Det smakar pi, men jag dricker det för varje klunk känns som sammet i min strupe.

Jag skriver ti Suzz: "Känner mig som freaking Winnie the Pooh, men fast det smakar pi så känns en klunk som ett mirakel på stämbanden så det är bara att Puha på"

Suzz: Oki...Puh

Jag tänker efter och skriver: "Skinny Puh"

Suzz: U said it...haha.

Så nu ska jag få ner min vattenutspädda honung och kanske hade Puh varit några kilo lättare om han anammat detta, men Puh ska ju vara Puh.

"Skinny Puh"