Folk blir lite imponerade och japp vi har ju varit i farten, men tyvärr är vi oxå väldigt hårda mot oss själva och så fort man kollar till ekonomin eller något inte går som man vill så börjar man snegla åt Sverige igen. London är en stor, stor stad och det är både fördel och nackdel. Men jag älskar att ströva i staden på kvällen när lamporna lyser för det känns som en julskyltning varenda dag :)

Men man måste verkligen kämpa här för även om du skaffar ett jobb så är det verkligen inga bra löner och här finns inget som heter OB. Men om du hittar ett jobb och det blir pengar över så är här grym shopping och utgång tillgänglig. Hur man känner för staden pendlar helt enkelt, men jag antar också att vi inte riktigt "flyttat" hit innu. Det har man gjort först efter först lönen och den helgen man känner att man kan stanna "hemma".

Just nu kör vi verkligen bara på och när man blir trött och inte får önskat resultat känns saker tufft. Efter en förvisso awsome utekväll när man sitter på den jivla bussen hem och det värker i fötterna och du är så sjukt trött så tänker man "De ska veta att det inte bara är en dans på rosor, London har sina baksidor också", men hmm, ska jag gnälla över att jag såg het ut, dansa  som en galning och inte har råd att ta taxi :) Som sagt va, glimtarna mot Sverige kmr i trötta lägen lr när man spanar ekonomin, men då är man ju inte alltid vid sinnens fulla bruk lr!? Men nä jag ska klara detta och inte åka hem till min säkra bubbla...så vidare jag inte verkligen vill.

XO