Nä, nu måste jag faktiskt säga att det är fullkomligt kaos i mitt huvud och jag vet inte riktigt hur jag ska sortera allt. Först allt med LA som ska lösas. Hoppas på mejl från SMC imrn, sen ska jag ringa Kilroy och CSN, vara barnvakt och in till stan och fixa det resterande till visumet.

Sen känslokaoset...jag fick se han för första gången på ett bra tag, och höra han prata om sitt liv som fortgår utan mig, renoveringen som ska göras så som vi eventuellt diskutera innan vi dela på oss och inte bara det...det kommer även över mig att jag kommer inte att packa upp mina flyttlådor, ha en lägenhet att vara riktigt hemma i och renovera på en hel evighet. Att jag faktiskt inte vet upp eller ner med mitt liv, min framtid. Allt jag vet är att jag ska till LA och det får fan inte skita sig...

...Men det livet var det enkla livet, där jag på sätt och vis satt fast, jag var nog vilsen då också, men han fick allting att kännas så rätt. Nu lever jag det svåra livet, hittar min egen väg...några år försent...sen får det vara kaos och frågetecken kring det...men jag gör det iallafall :) och jag ska fan klappa mig på axlen hela vägen...

Tydligen hjälper skriva...!!!