A twist of workBack to the top
Igår åkte jag in till stan för att ha utbildningsdag på Odeon bio. Efter att ha tagit mig dit i en fucked up söndagstrafik i över en timme så var det inte exakt "the welcome wagon" de rulla ut på Odeon. Det visade sig att hon som skulle ha hand om oss inte alls var som killen som anställde mig, hon var en riktig drake.
Jag hade fått information om att infinna mig för utbildning, men tydligen skulle jag ha med både pass och NI nr och eftersom jag sagt till han som anställde mig att jag bara varit i London snart 3v så är det omjöjligt att jag har ett NI nr, då detta tar extremt lång tid. Jag sa att jag hade ett möte bokat, men hon trodde inte mig och tvinga mig att åka hela vägen hem för att hämta brevet där det stod att jag hade en tid. Jag koka inombords hela vägen hem och tillbaka. Rickard upprepa redan var jag tänkte när han sa att jag skulle be dem stoppa upp sitt jobb någonstans, antar att vi svenskar inte är vana vid att bli misstrodda.
Efter 2 tim var jag tillbaka och de andra två de anställt, en lilja 4-ever och en k-fed hade nästan gått igenom allt redan. Jag åkte tillbaka endast för att bevisa att jag inte ljög för jag var så arg att jag inte ville ha jobbet mer, men lugna ner mig och kände efter lite till. Ville ju inte dissa pga ilska! Kände mig hemma bland alla filmskyltar och posters och gick med på slutet av utbildningen, men något inom mig skrek NEJ. Snobben i mig tog väl över min chilla sida och jag såg jobbet för var det var och att jag skulle ha det bättre, tjäna bättre och bli bättre behandlad på de andra jobben jag blivit erbjuden. Jag hade fått information om att infinna mig för utbildning, men tydligen skulle jag ha med både pass och NI nr och eftersom jag sagt till han som anställde mig att jag bara varit i London snart 3v så är det omjöjligt att jag har ett NI nr, då detta tar extremt lång tid. Jag sa att jag hade ett möte bokat, men hon trodde inte mig och tvinga mig att åka hela vägen hem för att hämta brevet där det stod att jag hade en tid. Jag koka inombords hela vägen hem och tillbaka. Rickard upprepa redan var jag tänkte när han sa att jag skulle be dem stoppa upp sitt jobb någonstans, antar att vi svenskar inte är vana vid att bli misstrodda.
Låt oss säga att du som svensk blev anställd på ett ställe och det visar sig att alla andra på stället är "polacker" (ett uttryck för en viss sorts arbetare inte nationaliteten i sig) så får du dig en tankeställare. Mycket av jobbet gick ut på städning (hata) och sen kom där restriktioner på gratis biljetterna, vilka filmer, var och när och mitt NEJ ekade ännu högre i huvudet. När vi väl skulle skriva ut våra kontrakt från datan så tog jag mod till mig och sa ifrån att jag ångrat mig och berätta om mitt andra jobb som jag lyckligtvis inte fått tag på för att tacka nej till. Hon höll med om att det var bra betalt! Jag minndes också att tjejen som jobbade på Odeon när jag besökte bror första gången när jag var 19 hatade det, men jag tog för givet att hon inte var filmnördig nog. Nä, jag kände att jag lika bra kunde stå i en stiff chokladbutik och faktikst tjäna pengar och betala för de biorna jag vill gå på när jag vill, var jag vill. Jag tror det var ödet att de inte svara i telefonen när jag skulle ringa och avböja chokladjobbet...
Nä, K-Fed och Lilja 4-ever får ha det jobbet för sig själva...
Kommentarer
Trackback
