På senaste har jag mått riktigt bra faktiskt, precis som att jag trätt in i en ny värld och ja jag klappar mig själv på axlen för skitsaker så många andra klarar galant varje dag, men alla dessa små grejor gör att jag känner att jag verkligen står på egna ben och tycks klara det. Det är som om jag lär känna mig själv igen, eller rättare sagt hittar mig själv igen och utvecklas givetvis.Ibland tänker jag tillbaka och förvånar mig själv med att tänka "Fan va kul jag var då"...men vaddå då, nu ska jag vara i nuet, men det är en riktig konst för en planerare som jag.

"En människa som står med ena benet i det förflutna och det andra i framtiden pissar på nuet"...hur grymt sagt är inte det, för det är precis vad jag gjort de senaste åren...pissat på nuet.

Over and out