Idag har jag varit singel i en månad och det känns inte ett dugg bättre. Varför måste det ta sån tid? Jag har kommit fram till att jag måste gå framåt och inte krasha hela tiden. Men det var riktigt hemskt nu när jag kom hem från London och inte hade några jobbetider och skulle dra hela dagen tills tjejerna sluta jobb.

Nu började jag jobba idag igen och har fullt upp nästa v, come on me.

Har även bokat klipptid hos Åsa. Gick in och sa att jag behövde förnya mig lite, enorm kö bara. Men den som väntar på nått gott...

Man står en hel dag på jobb och kmr på att detta måste jag minsann skriva om i bloggen sen, kmr jag ihåg det, nope.