Jag finner mig själv spontanskratta mest hela tiden, åt det mesta. Till och med åt saker jag inte stod ut med förut. Japp, jag är nog hög på livet och fast jag nojjar ibland så har jag nog inte så mycket att vara orolig över, jag tycks landa på fötterna. Det löser sig, det gör det alltid, det kommer fixa sig till slut...känner Timbuktu gunget där ;)
Ja jag sätter mig i onödiga situationer för att få adrenalinet att flöda och ja jag blir smått överförfriskad ibland, men jag har kommit på att det är absolut inte för att jag är destruktiv, utan för att jag lever och jag känner det.

Det slog mig idag att jag fick alltid höra att jag skulle vara så glad att jag hade han, det blev lite tröttsamt, jag då? Aldrig sa någon tvärtom...Jo en person, Sammy, en av de finaste människorna jag vet som lärde känna mig för mig, han sa det till mig...tack. The point is...anybody should be so lucky to have me and thats that.

Over and out