Idag fick jag veta att en av kockarna på jobb är nazist! När S förklarade vem det var, så syns det faktiskt. Jag själv tränar på att vara open minded och låta folk tycka som dem vill, så jag försökte. Naivt nog sa jag till S att han kanske må vara nazist men han är väl inte för Hitlers sista lösning, som mörda 9 miljoner människor. Men så var ju inte riktigt fallet! Han var en ganska extrem nazizt och har Hitlers födelsedag tatuerad på armen.

Först blev jag rädd och fick rysningar. Jag har aldrig träffat en nazist vad jag vet, trots att dessa även existerar i Sverige. För min del har nazism varit på tv och i berättelser, men ändå på i allra högtsa grad sant. Men efter rysningen blev jag bara förbannad och satt och tänkte maniskt på detta hela dagen. Hur kmr man fram till att anställa en nazist av alla sökande? Är det rätt att neka han jobb? Hur skadad är man inte om man tror på vad Hitler gjorde var rätt, när resten av världen fördömer detta som en av de värsta händelserna i historien?

Jag vet allvarligt inte hur jag ska reagera nästa gång jag träffar denna inskränkta hatfulla människa. Presentera mig som jude kanske (fast jag inte är det)? Det skulle varit riktigt typiskt mig, att provocera! Samtidigt vill jag veta hur han tänker och varför. Jag har lust att säga till honom att det är så himla tragiskt att vara så fångad av mörkret, så instängd i sitt eget huvud. Att ta till sig en sådan ideologi som är så extrem och så uppenbart fel. Att behöva söka sig till en sådan tro för att hävda sig själv är så jävla svagt. Nu vet jag iförsig inte hur han har tagit till sig denna ideologi. Kanske inte så lätt om han inte fått veta något annat från första början. Det verkar dock inte var något han kommer att växa ifrån då jag tippar på att han är snart 40. Men framförallt vill jag säga VAKNA!

Jobb har sagt till honom att han inte får ha några nazistfasoner för sig på jobb och att han måste klara av att jobba sida vid sida med utlänningarna. Nu vet jag inte hur långt den här "bevara det ariska blodet ideologin" sträcker sig i deras värld. Är den gränsbunden av deras nation eller kan de finna att jag som brunett är en blodförrädare mot den svenska blonda vikingen? För ja, alla här tror att ALLA i Sverige är blonda. Jag kan ju inte komma från Sverige fast jag säger det, för jag är ju inte blond.

Att han var nazist gav mig rysningar, men det var inte förrän jag tänkte på alla Hitlers offer och hur sjuk denna människan egentligen var som jag blev så förbannad att jag inte kunde tänka på nått annat.
Schweiz och Sveriges ställning under andra världskriget må ha varit neutral och det är jag stolt över. Vi kan säga att vi var neutrala under andra världskriget. Men inte kan man väl med fakta i näven nu i efterhand säga att man fortfarande är neutral mot händelsen, att man är neutral till att 9 miljoner personer mördades brutalt av rent missriktat hat.