Absolut ska man få skriva om bantning och bantningstips, men frågorna man får ställa är, vem är det som bantar, vem riktar sig dessa tipsen till, och är dessa tipsen sunda?

Bloggkriget mellan Blondinbella v.s Gynning och Schulman är rent ut sagt pinsamt från G och S sida. Läste blondinbellas inlägg och allt hon gör är att berättar om att dessa två personer ger osunda bantningstips och citerar dumma saker som Gynning själv har sagt för att få folk att förstå faran. Sen att för dessa två personer att gå till attack på det typiska skällsnamn, smutskastar viset visar ju bara så mkt mer om dessa två personer. Kom med några intelligenta argument för era bantningstips istället.
Jag gillar att Gynning har sitt sätt att vara outspoken och vågar göra bort sig, men come on, någon gräns får det vara. Till och med Paris har finslipat denna stilen och gått vidare.

Vad ni som hetsbantar inte förstår är att den dagen ni vaknar upp, om ni gör det är att konsekvenserna av ett size 0 ideal kan vara förödande. Men all den anti anorexia propagandan har ni väl hört allt för många gånger väl. Rökning dödar men ändå rökar man, utan att egentligen ha en dödslängtan. De som blivit sjuka rökar vidare för nu är det ju ändå försent. Vad ska man egentligen behöva säga och göra?

Själv skulle jag absolut behöva äta sundare och träna mer, men livet går ut på mer än så. Men det sjuka är att varenda gång jag kmr till insikten att jag är nöjd med hur jag ser ut är där alltid någon lr något omkring en som säger att man inte får vara det. Så jag håller med blodinbella "håll era hjärnspöken för er själva".

När ska vi sluta eftersträva kroppen av en retucherad bild? Hade alla kändisar gjort som Kiera Knightley nyligen gjorde och förbjudit retuchering av sig själva och markandsfört sig så som de egentligen ser ut hade man kanske kunnat sluta romantisera denna kropp.

Nu ska jag gå och äta ett choklad och riktigt njuta av det. För ska vi inte njuta av livet?