London: Dag 3: B-dayBack to the top

När jag lade huvudet på kudden igår natt och började smälta dagen slog det mig att jag hade varit ensam hela min födelsedag. Jag firade min födelsedag själv! Det låter nog värre en det var, hade ju sällskap av staden som underhöll mig, men ändå. 
Dagen började med att bror flyttade sin jobbetid och skulle jobba till 7 istället för 3. Sen bad han mig vänta hemma på det där paketet från Frankrike som höll han hemma igår som inte kom. Som tur var så kom Run hem och sa att hon kunde signa paketet istället. Så jag tog mig in till stan och får ett mess av bror att vi skulle mötas hemma kl 9. Hmm skulle vi ut och äta lr inte, det var nog aldrig tänkt så från hans sida misstänker jag. Bjöd med Suss, Em och Run men hade ju ingen tid eller bekräftelse att ge dem så det rann ut i sanden. 
Skulle in till stan för att shoppa, men vädret var så fint att jag hoppade av bussen vid house of parliament och London eye och turistade lite. Kön till the eye var lång, men jag stod ut för att kunna minnas att jag var uppe i den och såg ut över hela London på min födelsedag. Åt tre choklad till frukost och lunch där under min lilla utflykt, fint ska det vara.
Begav mig sedan in till Oxford st och började beta av butikerna. Först var det riktig shoppingtorka, men kom igång lite på slutet. Shoppade till kl 9 och tänkte jag kunde möta upp bror i stan för jag var ju redo redan från början för middagen eftersom jag trodde den skulle vara sju. Istället får jag ett mess, "varför är du inte hemma? Kan vi gå ut och äta en annan dag, jag är trött". Hade gått och väntat på den middagen hela dagen så jag blev lite putt, men även jag var dödstrött och började åka buss hem. Jag känner ju min bror och hade misstankar om detta hela dagen, men eftersom han sa att hans skulle boka bord kanske det ändå var spikat, not. 
Hitta dock inte var 148 gick ifrån, men såg Hilton hotell en bit bort där vi tagit bussen innan och började traska. Det var inte bara en bit bort visade det sig och jag fick bränt lite kalorier. Det var faktiskt inte så obehagligt att promenera där sent på kvällen eftersom det visade sig vara välbärgade områden. Vid Hilton väntade jag på bussen i en evighet och var hemma sent. Jag och bror gick och hämtade chicken noodles och hade ätit färdigt lagom tills min födelsedag var över här i London, den var redan över en tim tidigare i Sverige.

Eftersom jag var alldeles själv under dagen log jag varje gång mobilen tutade. Tack till alla som kom ihåg och som tänkte på mig, det värmde. Men kanske var det nödvändigt för mig att fira denna dagen själv som en symbol att jag måste klara mig att stå på mina egna två ben. Vad är en födelsedag anyway!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0