Igår blev det äntligen skidåkning efter att ha väntat ut det dåliga vädret. Det var perfekt skidväder! Solen brände härligt och det var alldeles vindstilla. Så upp i pistarna närmast där vi bor och spendera dagen högt uppe i bergen, i backarna och uteserveringen. Dagen kunde inte ha blivit bättre...jo förresten, jag hade gärna tagit minus när jag trillade av ankarliften, det är så pinsamt. Annars var räsermuppen i farten och jag börjar känna mig riktigt hemma på skidorna nu, och R han åker svart och gör jumps, så att han är hemma på snowboraden är det ingen tvekan om.

När vi kom hem igår, var vi lite solbrända i huvudet, men i morse var jag knallröd och svullen i hela fejset. Det var riktigt lebbigt att kolla sig i spegeln. Så på jobb idag blev jag den som fick bjuda på mig och bli skrattad åt, för det finns ju något som heter solkräm. Till mitt försvar kan jag bara säga att vi kunde inte drömma om att det skulle bli så fint väder. Jag kommer ihåg att jag frågade R om jag fått någon färg i huvudet när vi tog liften upp till sista åket, men han såg ingenting och jag blev riktigt besviken, jag som hoppats på lite färg...hmm och knallröd blev jag.

Annars går det inte med ord att beskriva den vackra vyn och bilder gör den inte rättvisa, det är så vackert.