Tillbaka till sandlådan...Back to the top

Förra veckan jobbade jag bara halva dagar och var ledig på fredagen, riktigt najs. Idag jobbade jag också vara halva dagen och tur var väl det. Jobb går inte riktigt så bra när man måste jobba med en nochalant människa som fortfarande går på dagis. Vi tjabba lite i tors när hon var stand in chef och sen hade hon gått runder på jobb och varit dramaqueen över verkligen ingenting.

Jag upplyste henne om att konditoriet hade kommit med marzipanfigurer och att vi borde kanske klämma in dem i dagens arbete om de inte står på listan eftersom vi alla vet att marzipan blir hårt. Men den här personen tål inte att hon inte kontrollerat detta själva eftersom hon är den största kontrollmänniskan jag någonsin träffat och börjar skälla på mig. Jag förstår inte varför hon skäller och frågar varför hon lacka? Då hade hon gjort om mitt förslag till en befallning om att just hon ska omedelbart göra dessa figurer. Trots språkbarriärer förstår jag inte till hur hon kunde göra om mitt förslag till det. Hon lyssnar aldrig på vad jag egentligen säger eller avbryter mig. Och när försökte förklara för henne att hon missförstått, går hon ifrån med händerna för öronen och vill inte lyssna. Försökte förklara yttreligare en gång, men exakt samma sak, och detta ska var min stand in chef. Så jag tänkte då får hon ju sura då och la det bakom mig trots att hon betedde sig som ett dagisbarn resten av förmiddagen.

Idag på måndagen fick jag ett litet prat av min vanliga chef om att jag måste acceptera min kollegas chefsposition när hon är borta och att denna kollega hade gått till allt möjligt högt folk och hotat med att sluta, trots att hon vet att jag är där knappt en månad till. Jag får dåndampen alltså! Mitt problem är inte att hon är chef, trots att det är som att jobba med Hitler. Ni kan inte ana hur passiv jag är och hur mycket längre mitt tålamod har sträckt sig med denna människa. Mitt problem är att hon beter sig som en barnunge, hittar på saker jag inte sagt för att hon inte vill lyssna eller förstå vad jag säger. Jag har låtit hennes utsvävningar passera många gånger, men efter teatern idag är det svårt för mig att bara lägga det bakom.

Om man i vanliga fall gör en höna av en fjäder, så vet jag inte vad hon gjorde hönan av denna gången för enligt mig fanns där inte ens en fjäder. Hoppas på att sluta lite tidigare från jobb till att resa lite istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0