Vi tog oss ner till mysiga 3rd street igen i torsdags och bänkade oss framför the Last Song. Den var lite cliche, men på ett sådant sätt som går hem :) Alla kärleksscener var, åhh nu sprutar vi vatten på varandra, skuttar i havet, kastar lera osv. Sen gick det lite snabbt, de hade en nästan dejt och helt plötsligt håller dem hand och kallar varandra baby efter dejten.

Men där är mer till filmen än kärlek...den var väldigt känslosam och C grät och grät. Jag blev ju givetvis också berörd, jag bara gråter inte. Fick skrattat lite åt C och hennes rinnande mascara. Filmen var broken och fin :)

Handling: Ronnies liv vändes upp och ned när hennes föräldrar skiljde sig och hennes pappa flyttade från New York City. Hon slutade med sin begåvning, att spela piano, det hon och hennes far hade gemensamt. Tre år senare är hon fortfarande arg på sina föräldrar, särskilt sin far som hon och hennes bror ska bo hos över sommaren. Hon är arg på världen, men träffar ju denna supersnygga kille till att förgylla hennes liv. Men tragedier lurar i bakgrunden!

Betyg: 3/5 LLL


Som sagt...mycket mer till filmen ;) Australienare...mums..."get in my belly".