I lördags så blev Tessan lite bekymrad över att jag kan vara så "känslolös". Haha...jag kan inte göra annat än att skratta. Jag sa åt henne att lära sig att säga fuck it, men kanske inte i samma utsträckning som jag. När jag har riktiga fuck it dagar, då bryr jag mig verkligen inte om någonting, vilket kan vara lite scary.

Nu låter jag som ett knäppo, men som Tessan sa, jag har ett stort hjärta så känslolös är jag inte, jag bara inte gråter och sånt helt enkelt. Kan vara så att jag tränat sen den dagen jag bestämde mig för att tänka sten och aldrig låta någon eller något ha avsevärd inverkan på mitt liv igen. Tragiskt huh...but it have almost worked so far...påverad blir man ibland, men efter ett tag rycker man på axlarna och tänker jag har bättre saker att göra än att sitta och deppa över något jag ändå inte kan påverka. Barney Stinson: "When I get sad, I stop being sad and be awsome instead"

I’m standing where you left me, you better come get me
Oh my god, this is too intense, It makes no sense,
This isn’t me, all this weakness, It makes me so sick…

Standing where you left me, är en av den som de sliter på när radion är igång, inte mig emot. Har verkligen fattat tycke för den, men fann dock bara i kassa live versioner på youtube inspelat av skrikande tjejer.