C har blivit mycket för mig under våran tid. Hon är som en bästis, som en pojkvän och som en irriterande lillasyster. Vi drar inte alltid jämnt, vi bråkar, hon är stökig och bortskämd, men gud vad hon kompenserar i skratt. Denna människan får mig att skratta så mycket att jag kommer att leva länge om "ett skratt förlänger livet" applies. Jag tänker alltid shit jag måste berätta vad hon sa eller gjorde för er, men jag glömmer ju alltid bort för våra äventyr är allt annat än korta. Ikväll sover hon hos sin Johanna och jag har rummet själv...gött, behövde få pluggat och ha lite space, men inte för mycket, utan henne är det lonely.

M och A sa häromdagen: "Ni har alltid massor att berätta när ni kommer innaför den där dörren, precis som hela ert liv, allt ni gör är ett äventyr"..."Är det inte det?"...Ohh well händer det inte nått kul, så kör vi bara på tills vi viker oss av garv. Love it! We are so mature :P

L: "Haha...detta är din cykel C...haha" (visar henne en rosa barncykel med pom poms på handtagen)
C: "Kul, det värsta är att du sitter där och skrattar åt dig själv"
L: "Denna då" :P haha (visar henne en hello kitty barncykel)
C: "Mmm...visst, skitkul....(paus), "men du den är faktiskt jättesöt, finns den i större?"